Gemenskapens värme

Jag närvarar för första gången på över ett år på en gudtjänst och innan dess har jag röstat.
Jag gladdes åt två saker.
1. Att det var lång kö till att ta sig in i vallokalen.
2. Att kyrkan och gudstjänsten var välbesökt.
En befriande skön känsla att se så många människor tillsammans på ett och samma ställe igen.

På minus-sidan det lite sentimentala i att det här kanske var sista gången. För denna vecka har jag brottats med tanken att gå ur. Att inte vara med längre. Något som skulle vara helt otänkbart för bara några månader sedan.
Vi har i Sverige en lång historisk relation mellan stat och kyrka och det är förstås förklaringen till att kyrkan fortfarande är så politisk, även om man påstår att det inte är politiska partier i sak som representerar den demokratiska ordningen längre. Men nog om det nu. Nog om mina funderingar om att gå ur svenska kyrkan. Detta får bli innehåll morgondagens blogginlägg. Med andra ord så bjuder jag på en liten cliffhanger här. För idag vill jag bara fortsätta att tänka på och njuta av att deltagit i något större igen, tillsammans och i gemenskapens värme.