Hon vars hjärta var som mitt
Jag spenderade en evighet i en bokhandel i veckan.
Det är sånt där som är lyx.
Jag besökte och stannade till vid varje hylla. Jag höll i böcker, öppnade några, läste några rader, jämna djupa andetag. Gick vidare, gick sakta, kände frid och ro.
Så många titlar, så många jag skulle vilja läsa, men så lite tid...
Stannade till Vid Greiders underbara bok ”Hon vars hjärta var som mitt”. Den fantastiska kärlekshistorien mellan fattige finnmarkspoeten Dan Andersson och studentskan Märta Larsson från Östermalm som träffas på Brunnsviks folkhögskola i Dalarna. En omöjlig kärlek skulle det visa sig, men kanske är det just där och då som kärleken är som finast?
Märta Larssons egna kärleksbrev...Jag dånar och försvinner för en stund.
Om jag bara skulle få äga en enda bok så är det just denna. Jag tar i den, lyfter upp den och kan inte låta bli att bläddra i den, fastän jag redan gjort det så många gånger förr. Jag lägger ner den...för jag har redan ett exemplar. Mitt hjärta bultar.
Jag tänker på när jag var barn. Pappa hade en bok med Dan Andersson texter. Han hade dessutom en repertoar med flera Dan Andersson visor som han spelade och sjöng för mig och min bror. Min favorit var ”Jag väntar”.
Efter någon timma har jag hamnat vid skrivböckerna. Jag älskar skrivböcker. Helst Moleskine, men jag är nyfiken på andra. Slutligen vid pennorna. Jag vet vad jag vill ha. Även här är jag konservativ. Jag provar, känner på den och plockar den med mig. Vid kassan har jag ändå lyckats plocka på mig en ansenlig mängd bokhandels-nyttigheter.
Sedan den där dagen...sedan den där dagen som jag besökte den där bokhandeln och bläddrade i böcker som jag bland annat redan har läst, har jag längtat efter att få skriva kärleksbrev.