Hoppet och tron

Det snöar igen.

Tänker på vad en vän sa till mig förra veckan. ”Nu tänker jag sätta på sommardäcken” sa hon.
Nej vänta med det”, sa jag. ”Våren är inte färdig ännu”.
Sedan kom vintern tillbaka och jag sa på ett fint sätt till henne;
”Du väntar väl med däcken nu?”
Hon medgav bakslaget, men hade så pass mycket positiv energi inom sig för att säga;
”men nu har det vänt, i slutet av veckan blir det däckbyte”
Detta var i måndags. Jag tänker inte rätta henne något mer.
För vi människor behöver ha de där sakerna att tro på. Hoppet och tron om något bättre. För vad är vi om bi inte har det?