How the west was won del 4 Little big horn
Det här är How the West Was Won, en blogg där jag innan, under och kanske lite efter kommer berätta om min livs resa som kommer påbörjas om några dagar.
Vi åker västerut i ordets rätta bemärkelse. Rocky mountains och the great plains, färdas på the Oregon trail och vandra Bozeman-leden upp...bland annat.
En pojkdrömsresa i verklighet och dikt, att få uppleva lite grann av det där som mina barndomshjältar en gång fick uppleva. Jim Bridger, Kit Carson, Davy Crockett och Daniel Boone. För just de där fyra kom att bli mina hjältar, även om jag kanske ändå gillade Red cloud och Sitting Bull mer..För jag var ett barn som inte bara älskade att leka indianer och cowboys, utan också fascinerades av myterna, kulturen och på sättet de levde.
Så om ett litet tag flyger vi till Denver för att sedan med bil resa de cirka 450 milen genom 8 stater, med målet att få den ultimata upplevelsen av natur, kultur och historia.
Och jag kommer berätta om allt här.
Det är dagar hemmavid. Lugna och sköna sådana. Jag väntar på mitt livs äventyr...samtidigt som jag inte alls längtar efter det, för då går min semester ännu fortare än vad den nu redan gör. För egentligen vill jag nog att timmarna och dagarna skall snigla sig fram, för det är faktiskt så att en resa börjar långt innan man ger sig av.
Det är planering av resrutt (som hunnit ändras om ett antal gånger fram tills nu), spana in boenden, hyra lämplig bil och lära sig så mycket som möjligt om de platser man skall besöka. Det där är också en del av resan.
Den här veckan har jag på allvar börjat att plugga in massa detaljer om resmål, studerat kartor av olika slag, läst reseskildringar från liknande resor och kollat in olika erbjudanden på saker att göra längs vägen. Framförallt följer jag ytterst noga ett par konton som publicerar bilder och intressanta saker om platser vi tänker besöka. Det är när man ser bilderna, läser inläggen som man får nypa sig i armen för att inse att man själv faktiskt skall få vara med om det här... Det infinner sig dock ungefär samtidigt en oro inom en att det skall hända något så att allt abrupt måste ställas in. Nån blir sjuk, flygstrejker eller något annat som plötsligt bara kan hända...
Igår skrev jag om Deadwood. Vårt första riktiga stopp och vad man hittar på där. Därefter lämnar vi South Dakota för den här gången, beger oss in i Wyoming igen för att fortsätta upp till Montana och nästa stopp som blir Little big Horn. En resa på drygt 30 mil.
Just "slaget vid Little big horn" är något som etsat sig fast inom mig. Hur överstelöjtnant George Armstrong Custer och hans samtliga soldater dödades av Sitting bull och Crazy horse och deras krigare.
Men för att fortsätta historien från igår om hur man hittade guld i Black Hills och staden Deadwood växte och blev en blomstrande stad.
Efter att Red Clouds krig 1866-1868 slutade med seger för siouxerna tvingades soldaterna lämna sina fort längs Bozemanleden och det blev förbjudet för vita att ta sig in i området utan indianernas godkännande. Efter ett tag så genomförde general Custer rekognoseringsuppdrag in i dessa områden och det var under dessa som man fann guld i Black Hills.
Området var heligt för indianerna, vilket gjorde att de inte accepterade guldletare och bosättare som efter guldfyndet började strömma in i området. Det var ur denna konflikt som sedan det beryktade slaget hölls i Little big horn. Idag finns det en minnesplats där och historiska föremål som kommer bli intressanta att besöka. Att bara befinna sig på denna plats och känna in atmosfären, antar jag kommer vara stort i sig för mig.