I don't know how your livin'

Jag och Lucinda.
Denna morgon är på sitt vis magisk.
Jag tänker på alla de där människorna som en gång stått mig nära. Alla de där som passerat i mitt liv. Från att jag var liten fram till idag.
Några hängde med länge. Några under en kortare period i samband med jobb, utbildning, resor och annat som hör livet till.
Det finns de jag fortfarande saknar. Det finns de som känns skönt att de är på avstånd.
En del gick det bra för i livet. Några gjorde "karriär" och blev lyckosamma i sitt livsval. Några misslyckades och några finns inte mer...
Jag tänker på dem alla och några kan jag stöta på, även om det hör till ovanligheterna numera.

Jag har varit lyckosam som träffat och fått dela mitt liv med så många fina människor.
Jag känner mig tacksam för att idag ha människor runt mig som jag älskar, men när Lucinda sjunger för mig så där hjärtskärande, kan jag inte annat än just i denna stund känna en visst vemod och en hel del saknad

"I don't know how your livin'
I don't know where you are
And you may not be willing
To open up the door"