Ibland känns allt så bra
Jag planerar för en grillbuffé med familjen, men ibland blir inte saker och ting som man planerat.
A har bokningar hela dagen och Marie hör av sig till Eric och frågar om de skall åka till Liseberg.
Det tar inte så värst länge denna förmiddag innan jag upptäcker mig vara helt ensam i mina vrår.
Marie har bakat en kaka som jag nu sitter och mumsar i mig tillsammans med nybryggt svart kaffe.
En hel dag med tysthet och ensamhet väntar. Något jag i vanliga fall uppskattar...
Dagens upplägg gås igenom, men tankarna tar mig tillbaka till barnen som inte längre är några barn. Jag tänker på hur glad jag är att de har varandra och att de nu är på väg på ett härligt syskonäventyr. Jag tänker på den där glädjen och de där leendena som jag observerade precis innan avfärd. Om skratten och förväntningarna som låg i luften. Om en cementerad lycka som just då i de ögonblicken säkerligen nått sin "all time high".
Det känns bra att jag fick uppleva det.
Ibland känns allt så bra.