If I can dream

Jag har det senaste dygnen återigen påmints om hur bräckligt livet är och att man ALDRIG vet hur nästa timma av sitt liv kommer bli.
Jag har påmints om det värdefulla livet, om mina nära och käras betydelse, men också att inte vänta med något som jag önskar göra eller säga.
Att aldrig få säga det "där" till den där personen som man länge tänkt säga, att upptäcka en dag att det är alldeles försent...
Så får det inte bli.

Jag sitter på lokal och samtalar. Inser betydelsen av att ha den där komunikationen med sin tonårson. Det är en perfekt atmosfär här inne.
Musik flödar ut ur musiksytemet.
Och precis i det där fantastiska kraftfulla sticket stannar jag upp, tar in, sjunger med (men tyst)

"We're lost in a cloud
With too much rain
We're trapped in a world
That's troubled with pain
But as long as a man
Has the strength to dream
He can redeem his soul and fly"

Låten som Walter Earl Brown specialskrev till Elvis 1968 för den där TV-showen NBC gjorde och som från början skulle vara en julspecial. Showen skulle egentligen avslutas med "I'll Be Home for Christmas", men det tyckte inte Elvis och så blev det If I can dream.

Låten som min far gjorde nästan lika bra som Elvis, låten som andas hopp om att, om vi verkligen försöker så kan vi tillsammans göra den här världen bättre...
Låten som alltid gett mig känslan av hoppfullet och gett mig styrka.
Och nu när jag känner mig något tilltufsad och bräcklig stärks jag ännu en gång och tillsammans med mitt sällskap tror jag på;

"Strong winds of promise that will blow away the doubt and fear
If I can dream of a warmer sun
Where hope keeps shining on everyone"