In English we say (Semesterdagar del 3)
Gick ut senare idag.
Kanske för att jag inte gick upp förrän strax innan 8.00. Tittade på serie sent i natt och kanske, kanske är jag nu på väg att vända på dygnet?
Ute hade det redan hunnit bli varmt och jag kände mig seg i stegen. Det är något särskilt med den där känslan när man vet att man sovit för länge och kroppen inte riktigt vill vakna till liv.
Det närmar sig boksläpp och är det något som jag har lärt mig så går tiden aldrig så sakta som då. Inte för att jag önskar att det skall gå fortare, utan mer att det känns som att jag pratat om den här boken så länge. Nu kommer det dessutom bli ännu mer under en tid. Det är som att man går runt med en osynlig tickande klocka i bakhuvudet, medveten om att snart, snart är det dags.
”Efter att sista ackordet har spelat” lämnade jag in till förlaget i september i fjol. Därefter har jag ännu två böcker färdiga. Jag tror inte att man som läsare tänker så när en ny bok kommer ut? Likaså är det nog inom filmen. Man har som författare eller skådespelare redan hunnit iväg till nästa berättelse, men skall nu ge sig tillbaka i tiden. Det är en märklig känsla, att leva med en fot i nuet och en i framtiden, medan man samtidigt förväntas prata om något som känns som att det hände för evigheter sedan.
Men jag älskar det. Älskar att få berätta om mina böcker och få möjlighet att höra vad andra tycker om dem. Det skrivna ordet kan vara så ändlöst vackert. Just nu är jag likt hundratusentals andra, kanske ännu mer…? så förälskad i Whitney Hansons konto på Instagram. Hennes sätt att uttrycka sig gör mig så lycklig och barnsligt hoppfull. Jag får helt enkelt inte nog av henne och hennes ord.
”But in poetry we Say” har verkligen fått mig att öppna mina ögon. Om du inte redan följer henne, gör det här: Whitney Hanson på Instagram
För att fira boksläppet och för att få en paus från vardagen har jag bokat en resa till Grekland. Allt bokades idag. Det får bli min skriv- och läsaresa. Jag ser fram emot att sitta vid havet, känna solen värma och låta orden flöda fritt på papperet. Det är något magiskt med att byta miljö, hur nya intryck kan väcka kreativiteten och ge nya perspektiv.
Så här sitter jag nu, lite trött och seg, men fylld av förväntan och glädje. Det är en märklig, men underbar tid.
Kanske för att jag inte gick upp förrän strax innan 8.00. Tittade på serie sent i natt och kanske, kanske är jag nu på väg att vända på dygnet?
Ute hade det redan hunnit bli varmt och jag kände mig seg i stegen. Det är något särskilt med den där känslan när man vet att man sovit för länge och kroppen inte riktigt vill vakna till liv.
Det närmar sig boksläpp och är det något som jag har lärt mig så går tiden aldrig så sakta som då. Inte för att jag önskar att det skall gå fortare, utan mer att det känns som att jag pratat om den här boken så länge. Nu kommer det dessutom bli ännu mer under en tid. Det är som att man går runt med en osynlig tickande klocka i bakhuvudet, medveten om att snart, snart är det dags.
”Efter att sista ackordet har spelat” lämnade jag in till förlaget i september i fjol. Därefter har jag ännu två böcker färdiga. Jag tror inte att man som läsare tänker så när en ny bok kommer ut? Likaså är det nog inom filmen. Man har som författare eller skådespelare redan hunnit iväg till nästa berättelse, men skall nu ge sig tillbaka i tiden. Det är en märklig känsla, att leva med en fot i nuet och en i framtiden, medan man samtidigt förväntas prata om något som känns som att det hände för evigheter sedan.
Men jag älskar det. Älskar att få berätta om mina böcker och få möjlighet att höra vad andra tycker om dem. Det skrivna ordet kan vara så ändlöst vackert. Just nu är jag likt hundratusentals andra, kanske ännu mer…? så förälskad i Whitney Hansons konto på Instagram. Hennes sätt att uttrycka sig gör mig så lycklig och barnsligt hoppfull. Jag får helt enkelt inte nog av henne och hennes ord.
”But in poetry we Say” har verkligen fått mig att öppna mina ögon. Om du inte redan följer henne, gör det här: Whitney Hanson på Instagram
För att fira boksläppet och för att få en paus från vardagen har jag bokat en resa till Grekland. Allt bokades idag. Det får bli min skriv- och läsaresa. Jag ser fram emot att sitta vid havet, känna solen värma och låta orden flöda fritt på papperet. Det är något magiskt med att byta miljö, hur nya intryck kan väcka kreativiteten och ge nya perspektiv.
Så här sitter jag nu, lite trött och seg, men fylld av förväntan och glädje. Det är en märklig, men underbar tid.