In i februari och ut i ...
Jag bloggar. Jag sorterar mina tankar i olika "lådor", prioriterar, förkastar, tar tillbaka, tänker om, skriver ner och stannar upp..
Jag skriver för att förstå och bli förstådd. Jag skriver inte för att jag tror mig ha svaren på allt, eller för den skull tror att jag kan göra bättre analyser än någon annan. Jag är medveten om att mina erfarenheter inte är viktigare än någon annans, utan bara precis lika viktigt.
Jag kan tillföra något unikt - mitt perspektiv, något som ingen annan kan komma med. Precis som du och bara du kan tillföra dina tankar utifrån ditt perspektiv. I vårt samhälle är varje reflektion, varje upplevelse en egen liten del av vårt samhälle. En liten del av oss alla.
Jag berättar en del saker om mig själv för er. Jag berättar saker som jag upplever, saker som jag reflekterar över och saker som jag tycker. Ni läsare sållar bland vad som är intressant och vad som inte är det. Jag skriver och ni är frivilliga att läsa. De demokratiska förmånerna är underbara. Motsatta alternativet skrämmande, men ack så vanligt i en odemokratisk tid då mörkrets skuggor svartlägger en allt större del av världskartan.
Det skrivna fria ordet är en ynnest, Pennan - frihetens vassaste vapen. (Ur blogginlägget "Frihetens vassaste vapen från 19 februari 2015)