It ain't over til it's over

Det exploderar i opionsmätningarna denna morgon och LA Times' presenterar en ledning för Trump med 5,4 procent. It ain't over til it's over
Om några dagar kan världen se lite annorlunda ut.

Jag har under mina tio år som bloggare följt amerikanska presidentvalen noga. Eller - egentligen i hela mitt liv.
Det har sedan jag var barn alltid funnits en fascination för det ämbetet. Faktiskt så mycket så att de där gamla gubbarna blivit ett stort intresse och inbringat en stor dos av nördkunskap i ämnet. Inför valet den 6 november 2012 hade jag en särskild presidentsvalsblogg.
(Dessa blogginlägg och även tidigare inlägg i ämnet finner du här och sedan sök på amerikanska presidenter.)

Presidenter som jag tycker lite extra om är William McKinley, Harry S Truman, Ronald Reagan, Bill Clinton.

Vilken partifärg de har spelar ingen betydelse för vad jag tycker om dem. I amerikanska presidentval handlar det så mycket mer om person framför partifärg.

Jag tycker George W. Bush var mycket bättre president än sitt rykte här i Europa.
Jag tror att John McCain hade blivit en mycket bra president och beklagar att han blev slagen av Obama 2008.
Jag hoppades på att Al Gore (D)skulle vinna 2000 mot George W. Bush och John Kerry (D) borde fått en chans 2004. Jag tror att dessa två hade blivit bra presidenter.

I alla tester som tidningar brukar göra "inför" blir jag ALLTID republikan.

Trump i vinnarhål nu.
Det gör mig rädd. Alltså allvarligt rädd.
Jag vill inte ha en amerikansk president som är polare med Putin.
Jag vill inte ha en amerikansk president som överlåter Europa åt Putin.
Trump som president innebär att Putin och Ryssland kommer få härja fritt i min närhet.

Det är mycket galenskap nu och kanske har vi snart en person som är riktigt galen som ledare för världens främsta supermakt. För första gången känns ett amerikanskt presidentval mer skrämmande än spännande.

Egen bild på Vita huset