Jag öppnade grinden i morse

Jag öppnade grinden i morse. 
Välkomnade en ny vecka.
Massa förhoppningar och en önskan om frid. 
Men dagen körde sitt egna race och jag fick svårt att jacka i. 
Och där någonstans är det så lätt att tappa bort sig. 
Vem är jag nu? 
Där någonstans skulle allt kunna ta fel väg och jag navigera till en återvändsgränd. En plats för hopplöshet och ilska. 
Men innan hemgång kom den där möjligheten till det där bekräftande samtalet. Möjligheten att tömma och rena. Samförstånd och förståelse. 
Du gav mig bekräftelse och ett leende och jag kunde åka hem stark och full av tillförsikt inför morgondagen. 
Det här med att kommunicera, lyssna, att mötas har alltid tagit mig vidare.