Julkortet

Jodå , vi fick julkort även i år, trots att vi aldrig skickade något tillbaka. Trots att vi inte skickat några julkort de senaste 10 åren, eller kanske 15...?
Jag är så otroligt tacksam över dessa kort. Det är en julstämningshöjare utan dess like.
Alltid från samma avsändare varje år och allrtid tillsynes skrivna med verklig kärlek. För vem skickar vykort annars idag om det inte är av kärlek?
Om ni läser det här; Tack!

Min son kommer ut till mig och jag sitter där i soffan och tittar på min numera favoritserie. Han frågar om jag vill lyssna på hans senaste låtidé. Gärna, säger jag och är snabbt inne i "studion". Det låter otroligt häftigt och påminner om "Please wake me up" från Tom Waits mästerverk Franks wild year från 1987. Jag går igång på det där och berättar hur jag tycker han skall gå vidare med låtsnickrandet.
Han tycks inte fatta någonting och när jag sätter på den där fenomenala plattan Franks Wild year och ger honom lite smakprov och samtidigt berättar hur jag tänker...ber han mig stänga av och hela han lyser ; "det var helt fel av mig att blanda in dig i det här". Det säger han förstås inte. Jag är ju hans pappa och han vill ju inte göra mig ledsen. Sedan blir han väldigt upptagen och det innebär tydligen upptagen utan mig...
Han försvinner in på sitt rum och jag sätter mig återigen i soffan. Jag kollar igenom de olika Waits-albumen och finner snabbt vad jag letat efter. Det är dags för min alternativa jul nu. När den riktiga börjar ta slut tänker jag fira alternativ jul. Bara genom att läsa titeln på den där klassiska låten förstår man var detta kommer sluta. Christmas Card from a Hooker in Minneapolis. Den definitivt sorgligaste jullåt som skrivits, men kanske också den ärligaste, skitigaste och mest innerliga.

Hey Charlie I'm pregnant and living on 9th Street
Right above a dirty bookstore off Euclid Avenue
And I stopped takin dope and I quit drinkin whiskey
And my old man plays the trombone and works out at the track
He says that he loves me even though it's not his baby
He says that he'll raise him up like he would his own son
And he gave me a ring that was worn by his mother
And he takes me out dancin every Saturday night

Och det finns stunder då jag har lidigt med de där människorna. Kunnat ta in deras sorg och smärta. Mina Tom Waits - perioder i livet har varit svåra och långa, men jag har alltid kommit ut igen och full med ny levnadsenergi.

Hey Charlie I think I'm happy for the first time since my accident
And I wish I had all the money we used to spend on dope
I'd buy me a used car lot and I wouldn't sell any of em I'd just drive
a different car every day dependin on how I feel

Ibland kan den totala lyckan vara just en "used car lot" och även om det låter tragiskt i sig, kan jag inte låta bli att känna poesin i allt det där, känna det autentiska och verkliga. Tom Waits har aldrig varit en muntergök och det har passat bra för mig, för det är när jag som bäst behövt det. Behövt någon som förstår, som han alltid funnits där. En gång i tiden samlade jag på minnesvärda saker som han sagt. Jag skrev ner det i en bok som jag hade i en låda. Mitt favoritcitat var "It's hard to win when you always lose". Den mycket tragiska, men sanna meningen betydde mycket för mig under nittiotalet då jag tyckte livet var tufft mot mig.

Och medan låten Christmas Card from a Hooker in Minneapolis börjar närma sig sista versen kan man misstänka att det här slutar nog inte så bra ändå och som så många gånger förr kan jag konstatera att när man är på botten är det lögn i helsike att ta sig upp igen!

"Hey Charlie for chrissakes if you want to know the truth of it
I don't have a husband he don't play the trombone
I need to borrow money to pay this lawyer and Charlie hey
I'll be eligible for parole come Valentine's day"

Den här julen fick jag 5 julkort, men inget från Minneapolis. jag är tacksam för det.