kapitulation
Igår vid denna tid när jag skriver detta var jag på väg till jobbet. Jag var febrig och het.
Vid Ellenö stannade jag till vid rastplatsen strax efter Kink, öppnade bildörren, stängde av radion och studerade hur solen var på väg upp över Östersjön. Fuktig kyla trängde sig in i bilen och blandade sig med bilens värme och jag drack svart, hett kaffe ur min termosmugg och begrundade utsikten och tänkte på stunder jag tillbringat i, runt och på den där sjön.
Just i den där stunden var allt annat oviktigt. Jobbet fick vänta...
Jag var på jobbet en kvart innan jag började och försåg mig med ett nytt par alvedon och klistrade på mitt bredaste leende. Någon större nattsömn hade det inte varit tal på och jag kände mig egentligen dödens trött. Jag är sällan sjuk och ytterst obekväm med denna ömklighet.
Denna morgon är jag hemma.
kapitulation.
Återigen dåligt med nattsömn och mer ömklighet.
En mindre fin egenskap jag bär är att jag ibland ser svaghet i att vara sjuk. Alltså sjuk som en förkylning. När det drabbar mig gör det därför extra ont...
Jag konstaterar att få skriva av sig inte alls fick mig denna gång att må bättre, men så ser jag återigen på den där bilden jag tog i går morse på den där sjön som jag känner så väl till och jag känner mig en aning bättre till mods.
Vid Ellenö stannade jag till vid rastplatsen strax efter Kink, öppnade bildörren, stängde av radion och studerade hur solen var på väg upp över Östersjön. Fuktig kyla trängde sig in i bilen och blandade sig med bilens värme och jag drack svart, hett kaffe ur min termosmugg och begrundade utsikten och tänkte på stunder jag tillbringat i, runt och på den där sjön.
Just i den där stunden var allt annat oviktigt. Jobbet fick vänta...
Jag var på jobbet en kvart innan jag började och försåg mig med ett nytt par alvedon och klistrade på mitt bredaste leende. Någon större nattsömn hade det inte varit tal på och jag kände mig egentligen dödens trött. Jag är sällan sjuk och ytterst obekväm med denna ömklighet.
Denna morgon är jag hemma.
kapitulation.
Återigen dåligt med nattsömn och mer ömklighet.
En mindre fin egenskap jag bär är att jag ibland ser svaghet i att vara sjuk. Alltså sjuk som en förkylning. När det drabbar mig gör det därför extra ont...
Jag konstaterar att få skriva av sig inte alls fick mig denna gång att må bättre, men så ser jag återigen på den där bilden jag tog i går morse på den där sjön som jag känner så väl till och jag känner mig en aning bättre till mods.