Livets gång och dess skeende.
Överaskande nog så bloggar jag igen med viss frenesi och en del innerlighet. Ibland behöver man få ur sig besten först innan man kan gå vidare.
Närmare midnatt efter det att vi var på väg hem från biografen plingade det till i min telefon. Min son skickade videoklipp hemifrån farsan och morsan, där han spelar Gunfight saloon på guran.
För nästan 40 år sedan var det jag och farsan som spelade "gunfight" ihop. Sånt där väcker minnen onekligen.
Min son firar sin sista sportlovsdag med att ännu en dag umgås med farmor och farfar. Jag planerar kommande vecka, det fortsatta året, mitt liv. Jag börjar dagen med att skriva i min dagbok; På årets 57e dag bestämmer jag mig för att aldrig sluta dokumentera livets gång och dess skeende.