Mörbultad och lycklig

Jag har inte tränat på drygt en vecka.
Jag har överdoserat ett tag med lite sömn, mat och rött vin. Hög tid att ta tag i träningen igen och nu kan jag säga att jag är igång.
Med åren har det alltid blivit jobbigare och jobbigare att komma tillbaka efter ett tags frånfälle. Det gör ont och man är bra på att känna efter.
För mig handlar det numera lika mycket om social samvaro, skratt och gemenskap, som själva träningen. Jag är nog lika bra idag på att "stämma av" som att kasta mina klubbkompisar. Rent utav bättre...
Men i kväll har jag stundtals tagit i och jag känner en förnöjsamhet i hela mig.
I natt somnar jag åter igen fysiskt slukörd och möbultad, men ofantligt lycklig.