Medan alla andra håller sig i form

På klubben har jag sett att det börjat så smått att tränats. Trots att det är stängt. Min son slutade aldrig utan fortsatte att träna och då framförallt i min fars gym. Min son går in för att hålla formen. Min far går in för att agera PT.
Själv gör jag absolut ingenting som skulle kunna räknas som fysisk handling och visst finns det en stor del inom mig som är fullkomligt nöjd med detta faktum, men den där andra delen mår lite halvtaskigt...

Jag ställer tillbaka min öl i kylen och jag avböjer de där två nattmackorna jag tänkt att ha till juniorhockeyn.
Är det något som jag verkligen kan tycka illa om hos mig själv är det just det här. Att bli medveten. Att bli medveten i absolut helt fel ögonblick.