Mina och Zorns midsomrar

Midsommardag.
Jag gör tillbakablickar. Tänker på den trevliga gårdagen på hemmaplan. Försöker att minnas tillbaka minna midsommaraftnar.
När allt kommer omkring är det inte många av dem man minns. Det finns en gräns i minnesbanken.
Många midsomrar har firats utomlands. Framförallt i Spanien, men också I Florida. Jag tror aldrig jag har känt mig mer svensk än just då. Jag minns för några år sedan midsommar i Miami. Efter en atlantflygning, trixande och fixande, satt jag och drack öl för mig själv medan de andra sov. En midsommar i ensamhet, men jag har nog aldrig känt mig mer svensk. Jag minns att jag tänkte på hur det var under Zorn och Engströms tid och deras firande i Moras omgivningar. Det fick mig av någon konstig anledning att känna mig midsommrig.


I denna reflekterande stund tar mina tankar mig vidare och jag funderar mer på Zorn och Engströms midsomrar, men jag har vidgat spelplanen.
Var Karlfeldt någonsin med på de där festerna?  Han var ju ändå en av Zorns allra närmsta vänner och han brukade hänga en del hos Engström i Grisslehamn. 
Och hur var det med Zorns nära vänner som prins Eugen och Carl Larsson? Gustav Fröding?
De är alla iallafall tillsammans i mitt midsommarfirande när jag nu drömt mig bort så mycket i tid och rum att jag  också själv är med och firar med dem.

En av mina nattgäster säger något till mig och jag vaknar till i min dröm och lämnar sakta mina nyvunna vänner i Moras omgivningar.
Mina tankar tar mig till dagens kommande händelser istället. Det som kallas verkligheten.  Även en midsommardag kräver viss förberedelse.
Jag har dock inte bråttom, utan fyller på min kaffekopp ännu gång och fortsätter att tänka på just midsommar.