Morgonens Tysta Lek

Morgonen vaknar, andas ut sin visdom, liksom ett gammalt träd som möter daggens kyss. Framför morgonteve, med en ångande espresso i min hand, möter jag dagen på mitt villkor. Regnet öser ner, ett symfoniskt ackompanjemang till stillheten som råder. Dropparna spelar sin melodi på taket, de susar genom träden, smeker fönstren i ett ständigt kärleksfullt väsen.

Juli dansar sina sista steg, förbereder sig för att kliva av scenen och göra plats för nästa akt - Augusti. Men trots scenens ständiga förändring finns det något som aldrig ändras. Det blev aldrig bättre än så här. Inte mer magnifikt, inte mer stilla. Denna stund, denna självklara ensamhet, är lika ovärderlig som den alltid varit.

Det är en värld av tystnad där jag ensam tronar, i huset som sveper mig i sin trygga famn. Ingen buller, inga röster, bara jag. Jag och morgonens mystiska lek. Här är varje andetag en reflektion, varje tyst sekund en tanke, varje lugnt ögonblick en njutning av att bara vara.

Nu ska allt ta sin början. Morgonens magi ligger som ett löfte om dagen som ska komma. Ur stillheten, ur tystnaden, växer en ny dag fram, formad av min vilja, mitt hopp, min längtan. Det är nu, i dessa tidiga timmar, som hela dagen formas, som livets oändliga möjligheter tar sina första steg.

Så här i morgonens mjuka ljus, med regnets melodier som fond, med doften av färsk espresso som länk till verkligheten, känner jag mig verkligen levande. Och i denna känsla, i denna stillhet, i detta nu, är jag, och det blev aldrig bättre än så här.