Musiken är mästerlig på att förena människor.
Jag blir kallad till min sons rum och han ber mig om hjälp med en musikgrej. Han sitter och jobbar på en ny låt och vill ha min åsikt om ackorden i låten. Det är såna här diskussioner som berikar livet. Det är sånt jag gillar mest. Att få prata med sin musikintresserade son om skapande är svårslaget. Jag hämtar min gitarr och jag spelar till. Han säger inget men tycks gilla det, för han säger därefter:
"Du kanske vill lägga något på den här sedan?"
"Visst säger jag." "Gärna".
"Men då måste du spela i takt" tillägger han "inte så där som du gjorde på den senaste inspelningen vi gjorde tillsammans."
Jag svarar lätt besviket med en dementi. Att det där inte är sant. Att han har fel där och jag rätt. Att det inte var mitt gitarrspel som gjorde att resultatet av låten inte blev som han ville. Han tittar skeptiskt på mig och jag spelar på för att visa att jag kan...
I helgen fick jag möjlighet att för första gången känna på brorsans nya stratocaster. En riktig goding som genomgått en rejäl uppgradering och förbättring i brorsans ägo. Vi fick en liten stund tillsammans med musiken och dess dragningskraft.
Musiken är mästerlig på att förena människor.