När det inte blir som man vill

Idag har varit en riktig skitdag. Bortsett från att jag fick umgås med min son ett par timmar, har allt varit kasst. Jag är så förbannat trött på...så mycket.
Och jag är trött rent fysiskt.
Kanske är min sinnesstämning en följd av det.

Vad är det egentligen som händer inom en när allt bara faller isär och saker plötsligt ställs på sin spets?
Det drabbar oss alla. Ingen undantagen. Glada - griniga, unga - gamla, fattiga och rika.
En oväntad händelse på morgonen kan bli ödesdiger för hela dagen. En olycka kommer aldrig ensam,

Det är en jobbig tid för många. Det mesta suger.
Det i en tid då vi blir äldre, vi är friskare, jobbar mindre, är bättre utbildade, har lägre kostnader för inköp av t ex mat på grund av bättre produktivitet...och mycket annat. Vi människor får det generellt bättre .
Ändå tycks vi bara må sämre, vara argare, ledsnare och sjukare.

I kväll försöker jag fokusera på bra saker och inte ge upp, även om det är så det känns ibland.
Jag tänker på den här sommaren, på grönskan , på förväntningar och drömmar.
Och jag tänker på syrener.
Det är svårt att inte tycka om den där lövfällande busken som så här års lyser upp vardagen och frestar med sin söta, milda doft.
Jag somnar så och drömmer om att morgondagen blir annorlunda.