Någonstans där kan man ana en skymt av ljus

Jag har kommit igång med min träning. Det känns angeläget och skönt. Jag har flitigt hållit mig i gång i dagarna tre. Nu är det nödvändigtvis inte mängden tid som man lägger ner på träningen som räknas; utan vad man gör när man tränar...men jag har klarat mig skapligt. En bra början. Numera är kontinuiteten livsviktig och att hålla upp någon sorts ordning i hur man vårdar sig själv.
På fjärde dagen tänker jag dock vila.

På bilden leende judokas efter gårdagens träningspass. Jag har tränat judo i 39 år och fortfarande kan jag växla det där fighting facet till ett enda stort leende. Jag har fortfarande roligt på mattan.

I kväll väntar en kväll med förlustelser. Jag är som jag ofta är numera trött och långsam. Utanför mitt fönster rör sig träden. Någonstans där kan man ana en skymt av ljus.
Men, det skymmer.