Nashville
Sakta sakta lutar jag mig bakåt i stolen och stolsryggen följer med mig ner, ner...
Min sista semestervecka) och min semester har varit lång) men det är först nu som det där lugnet infinner sig. Känslan av att allt nu är genomfört, jag har inga mer saker som måste göras. Det har varit en intensiv semesterperiod. Jag känner mig trött. Jag sjunker ännu längre ner i solstolen ute på balkongen och min överkropp är nu längre ner än min underkropp. Bredvid mig står en fylld termos med kaffe. Hade varit gott, men jag orkar inte dricka. På mitt bara bröst ligger den spännande bok som jag för närvarande läser, men jag förmår inte att lyfta upp den. Alan Jackson sjunger något rivigt klämkäckt i bakgrunden. Jag känner längtan efter en kall öl, men har inte förmågan att dricka den. Sedan somnar jag.
När jag sedan vaknar känner jag mig kraftigt omtöcknad och saknar förmågan att kunna röra mig. Tittar på klockan. Jag har sovit i nästan två timmar. Jag tänker på min vän som idag åker till Nashville och jag drabbas av en kraftig avundsjuka. Jag älskar den där förbannade staden. Har alltid en längtan tillbaks dit. Precis som New York, men på ett annat sätt. I mitt hus är allt så tyst. Som om jag var själv. I biblioteket står min dator på. öppnar min mailbox och hittar ett efterlängtat mail från en gammal arbetskamrat. Han är precis hemkommen från Nashville. Han berättar om sina besök på Country Music Hall of Fame, B-studio, Cash museum, Grand Ole Opry samt Broadway street med alla sin olika krogar med livemusik. Jag hämtar min andra Millers ur kylskåpet och slänger mig ner i fåtöljen och funderar på hur i helsike jag skall gå vidare nu. Tittar på klockan och konstaterar att det är läge för att träffa vänner nere på kvarterskrogen. Lite samkväm kan ofta vara ett bra bot mot en begynnande "jag vill resa bort känsla". Färgelanda kanske inte är Sveriges svar på amerikas Nashville, men funkar ändå för att tillbringa sina sista fria, lediga semesterdagar.