Ner till Washington Square

Washington Square har alltid haft en speciell plats hos mig. En plats att koppla av, en oas i hjärtat av Greenwich Village.
På bilden jag och Eric framför Garibaldi-statyn, på den plats där Bob Dylan sägs sjungit sina första folksånger.
Dagen till ära sitter en ung man med gitarr och munspel vid statyn och sjunger och spelar och visst är det Bob Dylan...
Där finns det drömmar
En gång i tiden gjorde jag samma sak...

Och som kuriosa skall sägas att under den här parken ligger det människor begravda från den tid då det var avrättnings och begravningsplats här.
Av det ser man förstås inget av nu i detta myller av folk som precis som vi pratar, fikar, kopplar av och solar.
I almen norr om Garibaldi-statyn står fortfarande den alm som det sägs att man hängde folk i.

Greenwich Village lyckas fortfarande att charma mig med sina smågator med tegelbyggnader som inhyser kafféer, små butiker, barer och klubbar.

I mitt huvud har hela dagen låten 5e avenyn med Adolphson - Falk spelats upp.
Tänk vad som befinner sig där i det förflutna och som plötsligt ploppar upp.

"Jag tar en taxi ifrån Harlem
Ner till Washington Square
En enda mil som speglar
En hel värld"

Det är helt igenom vardagspoesi när den är som bäst.

I min värld just nu och här är allt igenom vackert.