Nothing but the whole wide world to gain

Det blir ett träningspass då jag tillslut tar i och efteråt kan jag känna den där tillfredställelsen som man bara har när kroppen efter fysisk ansträngning är slutkörd.
Äntligen!
Jag har haft det jobbigt på träningsfronten de senaste månaderna.
Det är nu eller aldrig. Det blir hela tiden jobbigare att utstå fysisk smärta.

Jag och musiken sedan. Jag skall skriva en låt. Helst flera stycken. Det finns verkligen saker att skriva om. Jag har min story. Det finns en historia att berätta. På ett sätt är det nu eller aldrig. Ibland känns det som att man kan erövra världen, ibland att man skall förlora det sista man har. Jag har varit så trött det sista. Men det finns ingen anledning att misströsta. Har förstått att det tycks vara en epedemi.

Oktober tar snart vid. Novemberregnet och dess stormar har redan anlänt. En god tid för en konstnär, inspirationen flödar. Även det döda gläder. Men snart föds allt på nytt igen, men då är antagligen inspirationen borta.
Det är nu eller aldrig. Jag har en hel värld att erövra.