NY

Lördagen är så sövande.
Mina rum är tomma och tysta så när på en tvättmaskin som hörs jobba på avstånd. 
Det är så tråkigt att bara skriva ord som "trött" och "orkeslös", men den här tiden är speciell på så sätt att de allra flesta i min omgivning har en för hög arbetsbelastning och är helt avsaknade av ledig tid. Däremellan alla andra aktiviteter som man blivit involverad i, som med tiden blivit "måste aktiviteter". Just där är jag också nu.


Och jag tvingar mig själv att stanna uppe och inte lockas ner i vilande ställning som jag allra helst vill. Jag tar en promenad i duggregn och jag brygger mig alldeles för starkt kaffe och dricker det med förhoppning om att få till en förändring...
Den kommer inte.


Så det blir en kompromiss mellan det aktiva och det stilla, där jag tittar på lite kort från sommaren och jag fastnar vid alla New York-bilder som togs i augusti.
Jag rycks med förstås och jag letar upp den där speciella NY-känslan, försöker återskapa den där speciella atmosfären när en hel värld möts på en plats samtidigt...

Som alltid när jag återkommer till just New York i mina tankar, infinner sig det där vemodet över att inte vara där, men också längtan att få vara där.
Den där ständiga längtan som jag haft sedan första besöket 1990 och som hela tiden funnits inför mina återbesök.
Det finns få platser som gjort sådant intryck på mig och i denna stund, just nu, borde jag sitta på ett kafé någonstans runt Greenwich Village och helst i närheten av Washington square park; fika, umgås, skratta, titta på folk och framförallt inte bry mig att en hel värld runtom alltihop är galen.