Oboy

Vi kommer ut på andra sidan. Som om det vore en del två av denna sommar.
Och Peps Persson går ur tiden, men vi kommer fortfarande sjunga Oboy.
Denna sommarplåga som mitt åttaåriga brorsbarn gått runt och sjungit på mest hela tiden här hemma hos mig.
När sången tystnade, tystnade också Peps…
Vi lever, vi går vidare, livet far förbi och allt börjar om på nytt.
Mitt liv är bara en akt i detta kretslopp.

Så medan tid är så sjunger jag med och bara njuter av att jag är just här och nu
…och det råkar dessutom tvara sommar.

”Här på trädgårdsgången, går vägen till ett äventyr
Ja, tänk ändå att man kan bli så glad
Av markens blommor och av gröna blad
Och barnet i en kommer hem igen
Till glömda drömmar och till sommaren”