Om en fredag

Det är dagar som den här som man håller sig inomhus. Temperaturen har letat sig en bra bit över 30. Jag jobbar målmedvetet för att kyla ner mina rum så gott det går innan natten.
Jag och min son låter kaffemaskinen jobba på och den svarta vätskan rinner över koppens kant.

Vi sätter oss i fåtöljerna sedan, samtalar om livets goda. Det blir en sån där ovärderlig stund som jag kommer minnas länge. Det bästa av allt? Att det var han som föreslog det.

Om en stund skall jag ta mig en cykeltur. Nu är tablettkuren slut och det är dags för rehab. Mitt knä känns oroväckande ickefärdigt inför en träningshöst. Nu börjar jag känna viss oro. Ålder och krämpor tycks vara mina värsta fiender just nu.