Om kärlek, det hårda och lite vackra

Jag spelar gitarr igen. Spelar på riktigt. Visst, jag har dagligen spelat i flera år, men inte på det här sättet som jag gjort de senaste tre månaderna. Jag har roligt tillsammans med gitarren. Vi tycker om varandra jag och min Martin, men jag har inte velat säga något så här öppet tidigare, för jag har varit rädd för att det bara varit en tillfällighet, men så är det. Det är en förälskelse som gått över till kärlek.
Jag spelar, sjunger och skriver. Och, jag sätter ihop en låtlista på ett gig som skall genomföras om några veckor. Evigheter sedan jag spelade inför folk. Det skall banne mig få bli startskottet på en mindre turné.... Jag är sugen på det där rockstjärnelivet, även om min reportoar halkat väl långt i från rock´n roll hållet.
Turné lät dock bra - så får det bli!

Så dagen har av förtåeliga skäl ägnats mycket tillsammans med min "kärlek", men jag har också fått tid ute i denna otroligt vackra vinterdag. Dock för dåligt klädd visade det säg, även om jag trotsat alla mina konventioner och klätt mig i både mössa och medföljande vinterutrustning. Vintern är hård i år (som det står i visan).

På tal på visa, så har det under helgen producerats en ny spellista; Midnight special. Den mest spelade låten hos mig i dessa dagar är sköna Kansas City med Otis Gibbs. Väl värt ett lyssnade om man är sugen på en skön låt med härlig feeling.