Om natten

För några dagar sedan skrev jag ett smått deprimerande inlägg här och även om inte vädret egentligen ändrar sig, så gör ju lyckligtvis humöret det. Kanske kom vändpunkten häromdagen när jag besökte Färgelanda kyrka och fick njuta av helt fantastisk svensk folkmusik. Med en gudabenådad sång och stort instrumenthanterande togs musiken till en sån hög nivå, så att den för aftonen relativt stora skaran som tagit sig till bänkarna knappast kunde annat än att hänföras. Jag rös ...och grät. Sommarens hittills största upplevelse.
"Svensk folkmusik" föresten...Under kvällen fick vi lära oss hur vår tradition hämtar influenser runt om i världen och inte allra minst från våra grannländer och Storbrittanien.

Det är fredag kväll, natt, snart midnatt...Mina nattliga vanor har ändrats. Eller..egentligen; jag har fått nattliga vanor. Efter några veckors ledighet kryper jag inte ner i sängen förän runt 2-3. Det rubbar förstås även mina morgonvanor. Ligger längre nu och jag har accepterat det. Det finns saker som jag vill hinna med innan ljuset kommer åter. Det mörknar fortare och håller natten i skräck lite längre än för en månad sedan. Men det är fortfarande ljusa kvällar och "svenska nätter". Jag ser en del på teve, lyssnar på musik, spelar och jobbar med min egna. M*A*S*H missar jag inte t ex på nätterna från måndag till torsdag. Den där serien håller verkligen fortfarande och är svårslaget på komedifronten. Dessutom så före sin tid när det gäller synen på t ex transexuella, rasism och krigsvilja.
I allt det komiska tas seriösa ämnen upp hela tiden som ställer saker på sin spets. Det tycker jag om. Tycker också om att jag nu har 5 år då jag är som starkast.
Just det! Låter det inte helt underbart? Förra helgen på kvarterskrogen här där jag bor, fick jag just det förklarat för mig. Han; en man i 60 års åldern berättade för mig att just nu och fem år framåt har jag de mest intensiva, innehållsrika och kanske till och med den mest ansträngande perioden i mitt liv. Men...det spelar ingen roll, för jag är som starkast. Sedan går det utför...Hm, oavsett hur det är med det så är det något som jag tänkt på den här veckan. Det har "följt med mig" på mina promenader, på mina träningar, när jag suttit och jobbat med mina sånger och texter.

Ibland brukar jag göra återblickar i min blogg för att se vad jag gjorde för ett år sedan, för tre eller fem...Det har blivit en del inlägg under åren. Nästa år firar jag 10 år som bloggare. Det känns ...overkligt. Förra året detta datum, skrev jag ett inlägg som heter "Efter en roadtrip". Ibland räcker det att jag gör en snabb återblick för att faktiskt "förstå allt"
"Ja just det! Så där är det. Så där funkar jag. Den där stollen är jag."
Det där blogginlägget var ett sådant.

Klockan är över midnatt. Alltid detta tempo. Tick tack, tick tack. Jag reser i väg ett tag och jag skall packa. Känner mig bedrövligt trött för att vara starkast..Men natten är lugn och mild ..Natten är min trygghet och vän.