Paradox

Om mammas sjukhusvistelse haft något gott med sig så är det att jag haft möjlighet att umgås med min far en del. Under de där stunderna i bilen, på restaurangen efteråt, när vi båda två haltande tar oss fram genom de oändliga sjukhusgångarna.

I dag flyttade Tommy widekärrs blogg in på hjärtintensiven. Min mor som är på gott humör har trots omständigheterna nära till skratt och skämtar gärna och det slår mig att hela det här är en paradox. För samtidigt som att hon säger att hon mår bättre än på mycket länge, så är det faktiskt ett faktum att det var länge sedan jag såg henne så här glad och positiv. Precis så där hon var förr.

Men, så är hon här och i det ligger hela paradoxen och det som skulle bli en operation förra veckan blev två och det tycks inte vara nog med det. Vad som väntar i morgon vet vi inte.

På något vis så är det vid sådana här händelser man kommer extra nära varandra. Som när man var barn och mamma och pappa betydde allt. Nu önskar jag bara att mamma snart får komma hem och att jag får fortsätta höra hennes galna historier och underbara skratt länge, länge till.