Pizzans hemstad

Häromdagen sa A till mig:
Jag har aldrig gillat Neapel.
Vi hade pratat om alla våra resor till Italien och pratat minnen från Milano, landsbygden i Toscana, Rom....och allt annat.
Diego Maradona gillade säkert Neapel. Själv funderar jag på vad jag själv tycker. Jag har svårt att påminna mig om det verkligen finns något som jag ogillar med Italien.
Neapel..det finns italienare som inte tycker att Neapel ens är Italien. Vad tycker de förresten själva?

Jag har både goda och dåliga minnen från den staden. Jag minns hur jag skadade mitt knä så illa på väg mot Vesuvius topp att jag en vecka senare låg på ett hotellrum i Neapel och var oförmögen att ta mig någonstans.
men så minns jag också de där mysiga gränderna och torgen och äventyren i en stökig, skräpig och levande stad som blev utöver det vanliga.
..och inte att glömma de fantastiska pizzorna. På bilden jag som sitter på favorit-pizzerian och väntar på en friterad pizza. Det får vara här för att få det...antagligen Neapel också och jag bestämmer mig för att älska Neapel.