Reflektion

Jag är en reflekterande människa. Är mån om mina minnen, men romantiseras inte av dem.
Det fanns en tid då jag fullkomligt älskade att problematisera, utveckla och hänge mig åt sentimentala händelser från det förflutna. Det är slut på det nu. Det har det varit länge. Nuet driver mig, den dagliga tillfredställelsen och lyckan. Dock kan man aldrig komma ifrån sitt förflutna och på någotvis så är tillslut det man minns, något som man har kvar, som man äger.

Det sista jag gör varje kväll innan jag somnar är att gå igenom hela min dag. vad hände? Vad var det bästa med dagen? Alltid kommer jag på någon ljusglimt, trots att jag från början tänkt att: "denna dag har varit en riktig skitdag". Det är de små sakerna som i grunden håller en i gång.

De sista två veckorna har jag funderat en hel del på året som gått. Reflekterat, värderat, listat i mitt huvud allt bra som hänt, men jag har också tänkt och tagit fram det där som kanske var mindre bra. Jag har gjort ett bokslut över mitt år anno 2016. Det första som slår en när man går tillbaka, är vad lite man minns. Av årets 365 dagar så är det bara ett fåtal dagar som man faktiskt kan återge! Gårdagen minns man och om man tänker till; med viss möda dagen innan gårdagen. Sedan tar det stopp och man måste nästan ge sig på ett litet detektiv arbete och fuska genom att gå igenom sin kalender för att påminnas om resten av den senaste veckan.

Jag klarar av att få ihop lite drygt 20 dagar. Det är jag nöjd med. Jag återkopplar till speciella händelser som jag minns, försöker därefter komma på vad som mer hände den dagen och slutligen leta fram ett datum. Jag tror att dessa återblickar är nyttiga för mig, att det ger mitt liv en mening. Jag vill inte leva i det förgångna, men gårdagen ger mig bränsle och kraft att leva ytterligare en dag.