Rentré

Jag kör i väg min son till träningen. Själv får jag åka tillbaka hem igen. Min comeback på träningsarenan har fått göra ett tillfälligt uppehåll. Samma visa igår. Någon form av sjuka har tagit plats i min kropp och det yttrar sig i både feber och frossa. Jobbade i går, jobbade i dag, men har direkt när jag kommit hem bara sovit.

Men,

Jag kommer tillbaka. Precis som jag gjorde med mitt bloggande. Jag är tillbaka igen och ackompanjerad av Lyle Lovett och John Hiatt skall jag återta världen (iallafall på ett kosmiskt sätt) .
Det är två män tillsammans med massor av gitarrer och jag som låter fingrarna dansa rytmiskt över tangenterna. Det finns mer än blogginlägg som skall skrivas. Det finns förövrigt massor av historier inom mig ännu och jag är långt i från klar.
I mina pauser (och det blir i detta tillstånd några stycken) dricker jag te och funderar på morgondagen. Någon gång måste vinden avta och kylan dra sig tillbaka. Februari kan vara jobbig i sin litenhet.

Jag är tacksam för att just du läser mina rader. Någonstans där strax innan en "comeback" kommer osäkerheten smygande. Kommer någon nu vilja läsa det jag skriver? Du kom tillbaka. Jag är otroligt glad för det.

Dagarna innan allt "kappsejsade" gick allt så bra. Jag nådde en sorts "besökspeak" just här. När inlägg börjar delas går allt så fort och plötsligt hade jag mer än ett par tusen mer visningar än genomsnittet det sista året.
Det här att blogga är att söka bekräftelse. Påstår man något annat så ljuger man.

Det är dags för mig att nu ta mina tabletter. Det blir inget sjungande med Lyle och John i kväll. Den här sjukan har ett sätt att hålla mig på plats, men tystnar gör jag inte. Aldrig!