Så mycket som jag förstår nu, men inte förstod då

Vi gick i Kungsträdgården igår och massa minnen från när jag var barn kom över mig. Har varit där så många gånger senare och aldrig reflekterat tillbaka, men igår gjorde jag det.
Minns hur vi som barn jag och min bror Ronny, mamma och mormor gick omkring där och tittade på folk. Minns att vi fikade, minns vad det pratades om.
Senare, när jag var mellan 14-20, var vi ofta där jag och min mormor. Vi åt glass och tittade på folk. Hon trivdes där berättade hon och hon hade alltid med sig sin kamera för att ta kort. Kort bara på mig.
Och jag har precis ett sånt där kort där jag rider på det där sydvästra lejonet på Erik Gustaf Göthes monument över kung Karl XIII. Någon gång runt 86-87. Förövrigt skulle det en gång i tiden vara helt omöjligt att sitta på dem då det alltid fanns en vakt på plats för att hindra barnen från att rida på lejonen. Men, det var för länge sedan.

Jag ägnar en stor tid denna dag åt att försöka hitta det där kortet från åttiotalet med mig på lejonet.
Hade varit så roligt att ha med här och att få jämföra dessa tidsdokument.
Istället hittar jag massor av andra saker som minner från förr, men inte det där kortet.
Jag läser gamla brev och vykort. Flera från min mormor, men också från vänner och familj. Brev som kanske inte hade samma betydelse då som nu.
För nu betyder de allt, även om det stundtals också kan vara rätt smärtsamt att läsa.
Så mycket som jag förstår nu, men inte förstod då.