Sång om april

April månad sprider som vanligt en skön känsla kring sig. Dessa promenader i det uppsprungna pånyttfödda landskapet har förmågan att hela, ställa tillrätta och gjuta ny tilltro till varandet. Allt är så poetiskt vackert.
Jag somnar med boken i knät sedan, utan att hinna läsa en rad. Ute på balkongen, så där härligt bakåtlutad i positionsstolen. I barärmat. Vaknar av ungdomens bilradiospelande nere vid buss-stationen. Gyllene tider och Tylösand. Stereon i botten! En del saker ändrar sig aldrig.

"Här är vinden varm och vågorna slår
Man ser bara flickor var man än står"

Jo jo, de där grabbarna har förhoppning om sommaren.
Det är varmt. Känner mig snudd på svettig. Det är bara början av april. Härligt!
En av grabbarna där nere sjunger med nu. Det är ok. Jag kan bara le åt det. Le åt den där ungdomliga galenskapen. Den där oskuldfullheten. Jag går in. Dags att rodda något som kan kallas middag. Kylen är full. Frysen lika så. Det borde inte bli något problem att få till nåt. Är jag hungrig? Nej.
Jag tar ett glas isvatten. En smärtande, men tillfredställande känsla när det i rask takt far ner genom min strupe. Måste sovit i timmar. Jag måste ha mer vatten för att komma i gång. För att få i gång maskineriet igen. Upprepar vattenproceduren. Samma smärta blandad med tillfredställelse. Så där ja.."Nu kör vi tänker jag; nu kör vi..."