Seven Wonders
Det är tuffa tider för de med allergi.
Det gula mjölet lägger sig som ett täcke över allting. Bilarna, utemöblerna, allt.
Det är lä på min balkong och en stund där med solen i ansiktet fyller på med både energi och välmående.
Annars är det inte speciellt "sommarbehagligt" ute. Det är förvisso mestadels sol, men vinden är både stark och kylig.
Jag tar det dock med jämnmod. Jag tar min promenad (för dagen gör min son mig sällskap) och jag hänger upp tvätt och plockar ner den.
I dessa tider är det mycket att tänka på. Mitt jobb får den mesta tiden. Det är "högsäsong" och det är ingen hejd på vad som skall hinnas med innan det är dags för semester. Det innebär att denna söndag faktiskt går åt till aktiviteter kopplade till arbetet. Inte en alltför sällsynt söndagssysselsättning för de som jobbar inom mitt yrke.
Jag lyssnar fortfarande på Fleetwood Mac. Bara på Fleetwood Mac, men efter gårdagskvällen och natten bluesiga sejour, har jag nu hamnat efter 1977.
Det är mycket Lindsey Buckinham nu och så Stevie Nicks förstås.
De är så många begåvade musiker som kommit och gått i det bandet genom åren.
Jag kan konstatera att Buckingham är en av de mest underskattade gitarristerna genom tiderna.
Nu spelas Tango in the night - plattan.
Ett av de absolut bästa albumen som gjorts. Inte en dålig låt. Så många odödliga spår där.
Förövrigt var 1987 ett fantastiskt musikår.
Nu fantastiska Seven wonders. Man tröttnar aldrig på Stevie Nicks röst.
Det blev svensk seger mot finnarna igår och snart skall det bli final.
Söndagar är allt fina ändå. Att i egen takt ta sig an dagens uppgifter känns helt okej. Att dessutom avsluta med ett gott vin och lite dramatik gör livet absolut fantastiskt att leva.