Tiderna förändras
På ett tåg upp genom landet.
Min son förevigar mig genom att ta det här fotot.
”Du är så Gubbig pappa” säger min son.
”Stämmer” säger jag. ”Så är konceptet. Det är så det funkar att vara pappa”
Eric visar den där minen som säger att ”jag skall aldrig bli pappa”.
Jag ler och mår gott.
Eric återgår till sin IPad. Lurarna är i. Jag tittar ut genom fönstret. Studerar landskapet, konstaterar att det är sista dagen i mars, att det är påskafton och att solen skiner.
Dessutom, ett scoop. Aldrig tidigare har jag tillåtit mig fotograferas med glasögon.
Tiderna förändras, jag blir gubbigare, men livet känns bra.