Tisdag i paradiset

Solen går ner under min hemresa från jobbet och sedan blir allt bara svart. Innan dess bjuder årstiden på magi och njutningstund. Svårt att inte trollbindas av detta färghav.

Min son åker och tränar och jag blir kvar hemma med mina måsten och ...tröttheten.

Den där förbannande självömkan som sprider sig via mina fingrar till tangenterna och ut i världs-cyber-alltet!
Att stå positiv i höstmörkret utmanar.
Att vara svag tär.

Jag dricker te och vatten om vart annat. Försöker hålla mig vid liv. Tänder ljus och sätter på musik, försöker finna det där läget då allt går på autopilot. Eller då det iallafall känns som det.

Jag borde åka och träna.
Det finns hela tiden så mycket saker man borde göra...
Jag behöver bli stark igen, men allt bara rämnar.

Det är tisdag i paradiset, men jag känner mig långt, långt därifrån.