Two out of three aint bad

Jag spelar, jag lyssnar, jag tänker. Jag är denna söndag.
Vecka 43 går mot sitt slut och jag är med. Jag sätter mig vid dessa tangenter och försöker hitta orden som skall beskriva de stunder i livet då jag utifrån en enkel tes försöker finna alla de rätta svaren. Jamey Johnson sjunger Meatloafs gamla hit; Two out of three aint bad, men det tyst i bakgrunden. Så där tyst som ni vet ...så att det blir en skön, men ändå inte störande ljudram runt alltihopa. Jag tänker på alla dessa murar runt omkring oss, på begränsningar i en tid då allt gott borde vara tillgängligt. Jag tror att ni vet vad jag menar. Jag tror att du också någon gång känt dig som en skugga på en vägg, eller en spegelbild av det som du egentligen borde vara. Jag vill så gärna kunna påverka, vara den som gjorde skillnad, att jag var så stark så att jag i en del i ett större sammanhang, tillsammans med andra, fick alla bitar på rätt plats. Jag pratar om rättvisa, kärlek och förnuft. Jag pratar om det goda livet, den goda människan och om ...att göra sitt bästa.

Jag finner inte de där svaren och jag tycks aldrig lyckas nå ända fram, men förhoppningsvis gör jag mitt bästa. För hur jag än försöker att motbevisa det faktum att jag borde göra mer, är det kanske som det står i visan; Two out of three aint bad?