Under ett olivträd

När man minst anar det så händer det. Bara bom liksom. Under någon sekund eller två har jag fokus på något annat - en smäll, smärta och blod som i strid ström hastigt tar sig ner via min panna och vidare på mun och kind, vidare ner på hakan. Jag förvandlas till bilden av en krigskadad på väg ner, men som kämpar med balansen och stapplar framåt till att det blir lite stadigare igen.
Jag tappade fokus som en tonåring djupt försjunken i sin mobil och som går in i något.

Nu är jag irriterad och besviken. Huvudet värker och det vill inte sluta blöda. Jag vill verkligen träna i kväll och har sett framåt det hela dagen.

Jag hittade den här bilden för några dagar sedan. Jag ser jättearg ut och dessutom äldre än vad jag är nu. Jag sitter under ett olivträd och dricker grappa någonstans på Sicilien och egentligen borde jag se väldigt nöjd ut, men något tycks tynga mig. Kanske tycker jag att det är för varmt? Eller så är det något med min grappa?
Oavsett längtar jag mig själv bort i denna stund. Gärna någonstans där jag kan sitta under ett olivträd, dricka en grappa och ta hand om min skada.