Uttalande 

En hel vecka på det nya året har gått. Jag är med.
I dag dessutom första arbetsdagen för mig på evigheter. För ibland känns det så, ibland känns det som att jag inte varit ledig någonting .
Det är sent och min son spelar min bror Ronny. Känns häftigt att han lyssnar på min bror. Dock hör jag honom inte spela någon av mina låtar. Det är antagligen sunt.
Jag gör ingenting. Borde sova, men när man varit ledig ett tag blir man som jetlaggad. Jag liksom sackar efter. Som en resa österut, en resa motsols...
Och så kommer det tillslut en ”tommylåt” från min sons rum. Framförd av brorsan men likt förbannat ett "Tommylåt". Jag går in till honom. Berättar att det är jag som gjort den där låten, men min son skakar på huvudet och säger att det är min bror. "Nej", säger jag. "Den heter; Kom, kom, Ronny har gjort en cover kan man säga".
Min son tittar på mig och ändrar låt.

Några dagar in i januari och jag är nog beredd att blogga igen. På boken har inget skrivits idag. Kanske en bra paus? Der rullar på i allafall. Sida för sida tar det sig form, jag jobbar för att föra den där berättelsen framåt. Som en graviditet då man inser att man skall bli förälder - det blir helt plötsligt så verkligt.

Det är jag och natten. Inget är så mörkt just nu.
Jag är stark, men skör och natten är dagens fiende.