Varvsspelet
I dag gör en vän till mig debut på den stora scenen. Idag är det premiär för varvspelet
En föreställning om varvsepoken i Uddevalla och hur vårt välfärdssamhälle växte fram. Jag var en del i detta. Inte som arbetare på varvet, men som barn till en varvsarbetare. Jag växte upp med de där historierna. Jag hörde om människorna, om båtarna och allt om svetspinnar.
Min far jobbade kvar tills nedläggningen.
20 långa år. Jag fick höra de historierna också och lära mig allt om vad osäkerhet var. Varvet fanns inte mer och min far visste inte vad som skulle hända.
Vi barn konfronterades för första gången med otrygghet.
Men tiderna var goda och det var Uddevallapaket och framtidstro och min far började plugga och gjorde det målmedvetet och bra och allt ordnade sig.
Nu sitter jag med det där fotot jag letat fram. Min far på någon av alla dessa båtar. Han ser så ung ut. Han är så mycket yngre än vad jag själv är nu. Jag vet att han trivdes där, även om han aldrig skulle säga det.
På torsdag har jag biljetter till föreställningen som jag köpt till mig om min pappa.
En far och son grej. Det känns så rätt.
Och på scenen kommer jag också få se en polare som betyder en hel del för mig.
Kan inte bli annat än en kanonkväll!