Advent.
Vi väntar på att någon skall komma.
Framförallt väntar vi på ljuset så här års.
De sociala flödena fylls med adventsstakar och ljus. Låt oss aldrig tröttna på dessa bilder.
Jag tänder ett ljus, för glädje och fest. Det finns de som fortfarande ropar "Rädda oss". Precis som då för länge sedan när det förtryckta folket i Jerulsalem sjöng Hosiana med just den innebörden.
Romarnas förtryck har bland annat bytts ut mot en världs-pandemi, så svår att just romarna i jämförelse kan ses som fullt jämförbar.

Så jag tänder ett ljus för hälsa och välgång och tänker på alla de som har det svårt just nu i denna stund.

Det är inte bara den här helgen som går fort, utan hela det här året har gått med rasande fart. Just nu håller jag på med att vänja mig att det faktiskt är december...
Och jag har varit på tävling under en stor del av dagen och det var klubbens mindre barn som kämpade på judomattan och inom mig känner jag ren glädje och är imponerad över deras mod och skicklighet.

Tillbaka på hemmaplan och här går det minsann i 180, men det känns ändå ok, då jag vet att allt jag gör faktiskt har något gott med sig sedan.

Under en liten paus skriver jag det här inlägget och väljer dessa två bilder från igår då det var kalas och vi gäster bjöds på en underbar kvällsstämning som andades att julen är nära. Så är det faktiskt.

Tredje advent och en vecka kvar till dopparedagen. Kylan har bitit sig fast och jag noterar minus 11 grader. Snövallarna utanför mitt fönster blir allt högre och på tevenyheterna är den stora frågan om man skall våga hoppas på en vit jul.
Och småbarnsföräldrarna traskar till pulkbacken och jag värmer på med glögg och tittar ut genom mitt fönster.
Det är en fin dag, men tillsynes kall.
Huset är tomt och jag skulle kunna dricka vin hela dagen och spela på den där gitarren som ger mig så mycket tillfredställelse och kanske är det så det få bli, men först skall jag smutta på den där glöggen och höra Jason Isbell sjunga om de där trakterna där jag befinner mig i mina drömmar.
Det är finstämt så att det förslår och den där plattan "Nashville sound" har verkligen fångat mig dessa dagar.

"If I get out of this hole I'm going to Tupelo
There is a girl out there that will treat me fair
You get about a week of spring and the summer is blistering
There ain't no one from here that will follow me there
No there ain't no one from here that will follow me there"

Och vid min ålder har jag inte tid med att vänta. Det blir så uppenbart att det är så mycket saker jag behöver göra nu.
Det är tredje advent och när den där låten Tupelo klingar ut är det bara tyst och tomt.