I natt rider lugnets riddare genom mina rum.
Det är en ny arbetsvecka och dagen efter.
Dagen efter nationaldagsfirande och glädjerus. Tacksam för alla gratulationer jag fått över telefon, mejl. facebook, twitter, Instagram och SMS.
Jag kör Eric till klubben och åker hem. Försöker verkligen att motivera mig till att också träna, men misslyckas. Tröttheten tar över. Tre lediga dagar och jag säckar i hop efter första arbetsdagen...
Jo Dee Messina sjunger "Even god must get the blues". Det blir inte vildare än så denna afton. Jag dricker två glas vin och tackar sedan ja till att skriva tio artiklar om att blogga.
Jag skriver:
"Tack för det fina erbjudandet och efter noga övervägande tackar jag ja. När är första deadline?"
Efter tio år som bloggare skall jag nu få chansen att lära andra att blogga...eller nåt. Häftigt, men i vanlig ordning vet jag inte alls vad jag egentligen tackar ja till.
Hursomhelst blir det inte aktuellt förrän till hösten har jag låtit mig förstå, men innan dess bör jag nog förberett mig med något.
Superhemligt fortfarande och jag kan inte nämna något namn och allt det där, men tids nog skall jag avslöja allt här. Med all säkerhet har jag dock nog redan avslöjat förmycket redan...
Kvällarna och nätterna är forfarande ljusa. Den bästa tid är nu. I ett inlägg på dagen fyra år gammalt skriver jag;" I all oro och rastlöshet rider lugnets riddare genom mina rum."
I kväll rider lugnets riddare genom mina rum. ..och allt är bara bra.