Sök blogg
Återgå till blogg
Bryta

Jag har inte bloggat på några dagar.
Beror inte på någon torka.Snarare på att jag är trött på mig själv. Ibland är det bara så. Man blir så dödligt trött på sig själv.
Jag har alltid varit min bloggs varumärke. Det har alltid utgått från mig. Vad jag står för och vad jag gör, vad jag tycker. Men, ibland tycker jag ingenting. Har ingen åsikt alls.
 Fick ett mail för några dagar sedan. Man ville ha min åsikt, eller snarare att jag skulle ta ställning. Jag svarade (för det gör jag som oftast) att jag inte hade någon uppfattning. Då blev det ett mindre helvete. En mailkonversation utan någon form av sans och vett följde. Sedan dess har jag varit trött på mig själv och hållit mig borta från all form av exponering.


En vecka på väg in på andra halvan.
Idag blir det nästan som en fest.
Så som alla dagar egentligen borde vara. 
Som en fest. 
Det är dags att bryta tystnaden.
Jag gör det här och nu.

PSX_20220905_222416jpgpngDet är nya tider.
Det gamla skall bort, eller mer riktigt sagt - det nya är borta.
Sedan något dygn har jag kämpat med en ny hemsida med nya sidverktyg med allt vad det innebär. 
Ett enda stort kaos! I natt höll det mig vaken till två...
Och jag som avskyr överraskningar visar sig vara bra på att överraska mig själv....

Nu är allt jag gör ett test. Ett enda stort test!
Hur hamnade jag här?
Jag ber er läsare om en stor portion tålamod just nu och ett litet tag framöver

Ibland har man lite mer anledning till att vara tacksam.
De kommentarer som strömmade in för inlägget som jag skrev igår gjorde mig både glad, men också generad. Det finns så mycket kärlek trots allt.
Nu är dock kommentarsfältet stängt.
Det innan de negativa yttringarna dyker upp.

När man mobilbloggar följer kommentarsfältet upp automatiskt. Jag har inte lärt mig ännu hur man tar bort den funktionen där.

Just det där med att läsare kan kommentera, tar död på många bloggar. Vi bloggare hungrar så efter bekräftelse, men när vi väl får det blir det ofta ödesdigert.
Vi är ju bara människor som vill ha kärlek och omtanke. Inte massor av påhopp och förödmjukelse .
Jag kunde ha slutat att blogga där i slutet av 2009. Min blogg var "het", framförallt på grund av det politiska klimatet i Färgelanda. Jag var rakt på, sparade inte på krutet.
Det resulterade i både mordhot och polisbil som parkerades utanför vår bostad.
Att stänga kommentarsfältet blev ett måste.
Där och då togs min bloggoskuld och allt togs in på en ny nivå.

I slutet av året har jag bloggat i 11 år. Det är en lång tid och jag är medveten om att inte många bloggar är så gamla. Jag har aldrig funderat på att sluta.
Så tack alla som följer mig; både snälla och elaka. Det är ni som gör den här bloggen.

...elaka? Ja, för självklart finns det de som vill läsa om andras tokerier och önska all olycka.
Det är därför det inte är svårt att bli någorlunda framgångsrik som bloggare. Det finns alltid en nyfikenhet om vad som är på gång nu...

Bland mina följare finns säkert lika många "olyckskorpar" som de där trevliga människorna som bemödar att skriva fina saker i kommentarsfältet.

Om ni ändå vill komma i kontakt med mig, går det bra att skicka email direkt till mig. Ni hittar den länken här på min hemsida.

Jag önskar er alla en fin dag. Själv tänker jag nu njuta av den här underbara och läskande jordgubbsdrinken.
Hurra för att det är sommar!

Min blogg har aldrig mått bättre. Plötsligt når jag sidvisningshöjder som fornstora dagar.
Innan året är slut har denna blogg fyllt 11 år. Det är få i "branschen" som faktisk hållit på så länge.
Dessutom har det aldrig funnits för mig att sluta! Jag kör på, dag efter dag, vecka efter vecka.

Hur allting började - min bloggresa kan ni läsa om här.

Att blogga har aldrig för mig blivit tråkigt. Med tiden har också alla dessa hjälpmedel som finns, gjort det ännu mer spännande att hålla på.
Som Google Analytics t ex. Vilken grej! Att i realtid kunna sitta och se hur många som är inne och läser är en fantastisk insikt ...och boost. Att över tid se hur läsare kommer och går...
Alltid är det någon inne. Denna strida ström av besökare fascinerar.

Ofta blir det mer besökare under en dag då jag inte publicerat något inlägg. Vid tillfällen då jag varit "borta" mer än tre dagar ser man dock hur besöksstatistiken sjunker ganska fort.
Det gäller att hålla igång och att aldrig tystna.
Det handlar om att hålla sig vid liv på sociala medier. Dör jag där där min blogg.

Ibland kan det vara svårt att se någon logik med det här varför man får högre besöksfrekvens vissa dagar än andra dagar. Självklart har inläggets ämne, rubriksättning och aktualitet betydelse, men är inte en självklar besöks - succé för det.

Det har dock betydelse när ett inlägg publiceras.
Tidigt på morgonen är alltid bra, men det behöver vara innan 0600. Alternativet är klockan 22.00. Den stora "läsa saker på socialamedier" timman.

Det är roligt att jag fått många nya läsare den sista tiden. Jätteroligt att ni hittat hit!

I min blogg skriver jag om att vara Tommy Widekärr. Rakt av. Personlig, men sällan privat. Några brukar säga att jag skriver om "livet". Det är sant.

Något kommentarsfält finns inte längre som ni kan skriva i. Detta tog jag bort när det var som mest ilska kring mig som person och bloggare. Däremot går det jättebra att skriva några rader via mejl; Tommy.widekarr@gmail.com.
Det brukar några stycken hörsamma varje gång. Ibland någon, ibland ingen, ibland ett flöde. Kul!

Att blogga kräver inga förkunskaper.
Att bli en framgångsrik bloggare är inte svårt.
Vi människor fullkomligt älskar att höra skvaller, läsa om tokerier, läsa om människor som gör bort sig, är elaka, eller sticker ut med en oliktänkande åsikt. Jag har lärt mig det nu.

Jag fick en gång av en läsare förklarat för mig att jag hade en provocerande syn på livet. På så sätt tycks denna blogg hålla sig vid liv.

Jag är inte på topp.
Mår inte bra helt enkelt, men nu hoppas jag på att jag skall vara tillbaka igen.
Iallafall på väg.
Det förstör mina planer minst sagt.
Dessutom är tiden det viktigaste man har. Allra helst under semestertider.
Allt skall ju vara toppat precis nu och här.

Jag har med åren lärt mig att ta mig samman.
Det som sker det sker.
Ibland blir allt bara så dramatiskt och intensivt.
Så jag tar det lugnt nu.
Ligger lågt.

Som bloggare kan man sällan ligga lågt.
Du behöver alltid finnas, du behöver alltid synas.
Det är alldeles för lätt att försvinna där ute.
Med åren har jag lärt mig att "förproducera inlägg".
Detta i händelse för hård arbetsbelastning, sjukdom eller kris.
Det är där jag är nu.

Så jag "ligger" på min bank av nya inlägg och jag har mängder av gamla inlägg som jag kan publicera på nytt. Det fungerar alltid.
Att förpublicera inlägg är en specialité.
Fusk? Knappast.
Jag är jag och det är mina texter.
Nu vill jag bara bli av med den här sjukan och gå vidare.

Det är egentligen ingen fara med mig. Allt blåser över och jag är i grunden frisk och stark.
Jag gnäller nu, men snart tänker jag ryta som ett lejon igen.

Det är en ny arbetsvecka och dagen efter.
Dagen efter nationaldagsfirande och glädjerus. Tacksam för alla gratulationer jag fått över telefon, mejl. facebook, twitter, Instagram och SMS.

Jag kör Eric till klubben och åker hem. Försöker verkligen att motivera mig till att också träna, men misslyckas. Tröttheten tar över. Tre lediga dagar och jag säckar i hop efter första arbetsdagen...

Jo Dee Messina sjunger "Even god must get the blues". Det blir inte vildare än så denna afton. Jag dricker två glas vin och tackar sedan ja till att skriva tio artiklar om att blogga.

Jag skriver:

"Tack för det fina erbjudandet och efter noga övervägande tackar jag ja. När är första deadline?"

Efter tio år som bloggare skall jag nu få chansen att lära andra att blogga...eller nåt. Häftigt, men i vanlig ordning vet jag inte alls vad jag egentligen tackar ja till.

Hursomhelst blir det inte aktuellt förrän till hösten har jag låtit mig förstå, men innan dess bör jag nog förberett mig med något.
Superhemligt fortfarande och jag kan inte nämna något namn och allt det där, men tids nog skall jag avslöja allt här. Med all säkerhet har jag dock nog redan avslöjat förmycket redan...

Kvällarna och nätterna är forfarande ljusa. Den bästa tid är nu. I ett inlägg på dagen fyra år gammalt skriver jag;" I all oro och rastlöshet rider lugnets riddare genom mina rum."

I kväll rider lugnets riddare genom mina rum. ..och allt är bara bra.

Det finns en irritation hos mig att min Hemsideplattform är riktigt usel att blogga från. Så har det iallafall varit tidugare. Det har fått till följd att jag aldrig bloggar från telefonen och det är synd, eftersom att det är ett fantastiskt bloggverktyg. När jag tidigare låg på Blogger fungerade det fantastiskt bra och dessutom en gratissida. Hemsida 24 som jag nu använder, är varken direkt billigt eller har en bra bloggfunktion, men åandra sidan är det ju heller inte en ren bloggplattform. Förövrigt fungerar det ju bra.

Nu säger iallafall Hemsida 24 att de fått ordning på mobilappen och det är just det i skrivande stund som jag vill testa.

Jag måste få till mer kontinuitet i mitt bloggande. Jag vill få till det som det var förr.

Att blogga bilder görs bäst från mobilen. Just det skall jag prova på nu. Dessa foton är från Färgelanda och dagens promenad i det vackra annandagsvädret. Håll till godo. Nu hoppas vi och håller tummarna för att detta funkar.

och så händer det...
Jag frigör äntligen tid för att få igång min egna hemsida och förverkliga en liten dröm som jag haft det senaste året; En hemsida där förstås min blogg fortsättningsvis kommer ligga. Men jag skall erkänna att det känns lite konstigt och faktiskt smått skrämmande att ge upp den plats där jag funnits sedan 2006. Kommer detta fungera lika bra? För saken är den att jag varit mycket nöjd med Blogger och har egentligen inget att klaga på. men nu får jag så många andra möjligheter och dessutom kan bestämma allt själv. Eller?

Jag tar en ny väg, väljer en annan resa - Helt utan skyddnät, men känns ändå helt rätt.

Återgå till blogg

Ibland har man lite mer anledning till att vara tacksam. De kommentarer som strömmade in för inlägget som jag skrev igår gjorde mig både glad, men också generad. Det finns så mycket kärlek trots allt. Nu är dock kommentarsfältet stängt. Det innan de negat

Läs mer

Min blogg har aldrig mått bättre. Plötsligt når jag sidvisningshöjder som fornstora dagar. Innan året är slut har denna blogg fyllt 11 år. Det är få i "branschen" som faktisk hållit på så länge. Dessutom har det aldrig funnits för mig att sluta! Jag kör

Läs mer

Jag är inte på topp. Mår inte bra helt enkelt, men nu hoppas jag på att jag skall vara tillbaka igen. Iallafall på väg. Det förstör mina planer minst sagt. Dessutom är tiden det viktigaste man har. Allra helst under semestertider. Allt skall ju vara toppa

Läs mer

Det är en ny arbetsvecka och dagen efter. Dagen efter nationaldagsfirande och glädjerus. Tacksam för alla gratulationer jag fått över telefon, mejl. facebook, twitter, Instagram och SMS. Jag kör Eric till klubben och åker hem. Försöker verkligen att mot

Läs mer

Det finns en irritation hos mig att min Hemsideplattform är riktigt usel att blogga från. Så har det iallafall varit tidugare. Det har fått till följd att jag aldrig bloggar från telefonen och det är synd, eftersom att det är ett fantastiskt bloggverktyg.

Läs mer

och så händer det... Jag frigör äntligen tid för att få igång min egna hemsida och förverkliga en liten dröm som jag haft det senaste året; En hemsida där förstås min blogg fortsättningsvis kommer ligga. Men jag skall erkänna att det känns lite konstigt

Läs mer