Under tidspress (Michelletimman)

Det är tisdag kväll och allt är tyst i mina rum. Ja, inte bara tyst, utan även tomt. Jag har skrivit i timmar. Har försökt att brottas med orden och har också fått fram meningar. Meningar som jag faktiskt tyckt om. Men, det går inte alltid lätt att skriva och ibland är det som att man får kämpa för varje mening. Detta i en tid där jag lever under en extrem tidspress och verkligen måste producera varje dag och föresten inte bara det; utan även prestera mycket.
Det är då det är viktigt att man sätter upp små mål för sig själv. Att man t ex sätter upp ett tidsmål att;

jag skall skriva konstant i två timmar och därefter får jag ta en paus på en halvtimma och göra precis vad jag vill. Bestämmer ett klockslag då det är färdigt för idag, eller dags för rast. Idag hade jag bestämt mig för att om jag skrev ex antal sidor så skulle jag sedan få vara ledig i 1 1/2 timma för att ägna mig åt en av de sakerna som jag gillar mest; att tillaga något gott och att äta.
Att det blev just att grilla kanske inte blev så mycket till överaskning, men den tillfredställelse som uppstår när man faktiskt fått jobba sig till det, var en tillfredställse som hette duga.