Det är väntan på en hiss som skall ta mig upp till mitt rum.
Mitt ansikte känner av solen från igår.
Ukraina är det som är på allas läppar.
Putin som djävulen på jorden.
Covid och vädret får inget utrymme alls i nyhetssändningarna.
Det är morgon i New York och inget är som det skall.

Ena dagen över 20 grader, nästa dag minusgrader och snö.
Det svänger om snabbt.
Det är ännu en dag ute i på gatorna..men först frukost.

9/11
En sån där dag som alltid skapar eftertänksamhet. Jag minns precis vad jag gjorde den där dagen 2001. Jag såg hur planet flög in i andra tornet och hur det sedan rasade.
Bara någon vecka innan hade jag stått uppe i det där tornet. Det gav hela den där overkliga händelsen ännu en dimension.
New York finns alltid i mitt hjärta .

Ett år tidigare hade jag med vänner åkt Greyhound-buss från Macon, Georgia upp till New York. Det är från den resan som dessa bilder är i från.
Högst upp, jag som poserar framför Frihetsgudinnan. Det går knappt att se. Åren har gjort sitt med dessa bilder.
Nedan min bild med bägge tornen.
Att jag skriver just det här och nämner just New York - resan år 2000 beror på att igår släpptes U2s akustiska version av underbara Stuck in the moment. Det där albumet hade precis släppts, all that you cant leave behind och jag hade till den där bussresan köpt det där albumet och lyssnade på den non stop hela vägen upp till New York. När vi åkte in på Manhattan spelades låten New York. Ett episkt ögonblick.
En platta full med höjdarlåtar och kanske en av mina främsta favorit låtar ever: stuck in the moment and you can't get out of it.
En fantastisk text och vetskapen om att Bono skrev den efter ett samtal han haft med sin vän Michael Hutchence om självmord gör låten ännu starkare.
igår släpptes denna vackra akustiska version av den nu 20 år gamla låten. Den berör, väcker känslor och får mig också att minnas en resa för länge sedan till världens huvudstad tillsammans med vänner som jag tillsammans skulle erövra världen med.

Fredag kväll. Bara timmar kvar.
Jag lyssnar på musik och tänker på dagen som varit. Mest packat och sånt, men också umgåtts med min far och sedan min son.
Jag har varit vid min farmor och farfars grav och jag har tagit sköna promenader. Nu är det stillhet som råder. Tysta, lugna andetag medan Suzanne Vega sjunger;

"New York is my destination.
New York is where I will be from.
New York is made for grander things.
Just Like Me."

Och jag tänker;
Nu är jag på väg"

När jag trodde att Uddevalla kommun hade tänkt till ordentligt och därefter fått den där snilleblixten att bygga sin värdegrund med tre punkter; öppenhet, respekt och professionalitet, visade det säg att de tagit idén från New Yorks Poliskår..
Men det är väl som Keith Richard en gång sa;
"Bra idéer får man inte bara så där -de tar man"

Mer än 50 000 löpare och 12 000 volontärer som arbetar med arrangemanget.
Drygt 2,5 miljoner åskådare utspridda längs den 26,2 mile långa sträckan genom stadens fem stadsdelar: Staten Island, Brooklyn, Queens, Bronx och Manhattan.
Loppet börjar på Staten Island och slutar i Central Park. Vi tog emot dem i ett folktätt Central Park. Vilken fest, vilket arrangemang!

Av alla levande legender på Bleeker street fick jag igår kväll träffa "Wicked Willy" i egen hög person. Ett riktigt coolt möte!

Jag har hunnit komma hem, jobba, uppleva kyla och snö. Klara kontraster under loppet av 24 timmar. Nu är det en helg att ta hand om och ...jetleg.
Men jag tror att jag håller mig kvar i min New York bubbla ett tag till.

Jag och Bryant Park.
Sommaren för två år sedan. 2017 om man så vill. New York skall besökas minst en gång varje år.
Precis bredvid Public Library och omgivet av dessa ikoniska skyskrapor. Det här torget som i folkmun kallas Manhattans torg besöks av drygt sex miljoner människor varje år och är ett av de mest trafikerade offentliga utrymmena i världen. Trots det trivs jag just där och det är ofta den plats där jag tar avstamp ifrån för dagliga äventyr på Manhattan. I natt drömde jag om hur jag satt på kafét där och njöt av en espresso. Sedan dess har jag haft den där känslan om att jag i denna stund inte skulle vilja vara på något annat ställe än just där.

Jag tänkte på det tidigare idag på min promenad runt omgivningarna där jag bor. Jag kände att kallare luft är på väg in.
Det finns ett vemod i det där som jag inte kan förlika mig med. Tror inte att jag någonsin skall säga att det finns något vackert i den här tiden som har sin början nu. Det må vara färgglatt stundom, men snart kommer det en dag då all den där färgprakten tvärt är borta.

och där på min promenad i kända Färgelandaomgivningar gick jag bort mig i minnen från...Central park, New York.
Central Park om sommarem, hösten och vintern. Minnen från Central park Zoo, Lennon memorial, Strawberry Fields och Dakota building...
Minnen om sommaren när man går The Mall fram, men stannar till för vila och glass/dricka -inköp. Hur man korsar Terrace drive. Stannar till vid Bethesta Terrace, Bethesta Fontain och tittar sedan på hur folk roar sig med en liten roddtur på The Lake.
Minnen om en varm och solig sommardag och det är jag som slagit mig ner i gräset kisades mot solen.
Inget kan bli så mycket bättre än där och då. Jag i en grön oas i världens bästa stad och allt jag behöver fundera på är: när det är dags att traska vidare.

Men, det fungerar bra om hösten också. Central Park sprakande av färger. Avkopplande promenad och samtidigt uppsikt över New Yorks vackra skyskrapor intill parken.
Lunch på Tavern on the Green, sedan en eftermiddags drink i The Loeb Boathouse. Metropolitan Museum of Art precis intill, Guggenheim och American Museum of Natural History bredvid för den kultursugna.
Det här är verkligen Kontrasternas stad där stadens puls och hets möter lugnet och friden.

I New York har jag varit flera gånger.
Jag minns dem alla.
Det finns historier att berätta.

1990 flög jag för första gången.
Jag var 22 år och hade bestämt mig för att åka till USA på obestämd tid.
Som barn på 70-talet åkte man på bilsemester i Sverige. I mitt fall innebar det Närke, Dalarna och Stockholm. Ingen annanstans.
man åkte dit där man hade en koppling. I vårt fall handlade det om att det var där vår släkt fanns.

Första gången jag flög så gjorde jag det själv och hade ingen aning om vad som väntade mig.
Jag reste från Arlanda med byte i Helsingfors, med slutstation New York.
Där hade jag 4 timmar att slå ihjäl.
Jag somnade i vänthallen och när jag vaknade visade det sig att jag missat planet....

Hur jag löste det, minns jag inte, men jag kom iallafall iväg med ett nytt plan.
Det var gigantiskt.
Jag hade aldrig sett ett sånt stort plan förut.
och i kabinen som jag visades in i såg det inte alls ut så som jag hade fått berättat för mig. Det var varken trångt eller mycket folk.
Jag blev visad till min plats. En singelstol med extremt gott med ben-utrymme.
Återigen - Inte alls så som man hade berättat.
De få andra som satt där tog vällvilligt åt sig av alla godsaker som bjöds, men jag avböjde varje gång jag fick frågan, eftersom att det såg MYCKET dyrt ut.

Senare skulle jag få reda på, men då försent, att jag hamnat i 1a klass och att allt hade varit fritt.
Planet hade varit överbokat och jag hade varit den lyckligt ovetande pojken som aldrig flygit förut, som blivit utvald att få bli uppgraderad.

Så började min första USA-resa. Min första flygresa över huvudtaget.
Jag tänkte på det där idag.
Tänkte på hur det var där då.
Och hur den där historien tog fart och alla tokiga saker som hände, men också hur fantastiskt det var för en 22 - årig ung man att uppleva ett äventyr utan dess like, utan att ha någon aning om hur "den stora världen" utanför såg ut. Att möte det överdådiga i en storstad, att vara den ensammaste i hela världen...
Det finns nog ingen stad som har fått så många låtar uppkallade efter sig.
Den kanske mest kända är klassikern New York, New York med Frank Sinatra. Det är den jag lyssnar på just nu och som får avsluta min kväll.

Det finns många anledningar till att uppskatta 6e avenyn på Manhattan.
Pulsen och mängden människor kan kännas outhärdlig, samtidigt som det kan skapa befriande anonymitet.
NHLs megabutik förstås och inte att glömma: mysiga Bryant Park där man gärna stannar till för att bara känna New York— pulsen och hänga ett tag med en kaffe i handen.

och the Wallflower gör 6th Avenue Heartache och självaste Jacob Dylan sjunger så där inlevelsefullt som att han bott ett helt liv på just den där gatan...

” the same black line that was drawn on you
Was drawn on me
And now it's drawn me in
6th Avenue heartache”

Men,

Det som jag tänker på mest i denna stund när det just gäller 6e avenyn, är den där LOVE skulpturen som helt plötsligt dyker upp där bland alla människor, stress, stök och skeenden.
En plats att stanna till vid, reflektera och tänka efter...
Den här världen har alldeles för få såna här skulpturer!.

New York är staden som ständigt lockar mig till sig och när hösten kommer tar längtan över hand och rubbar allt motstånd. Jag vill strosa runt i Central Park, se atlanten välla in över den folktomma stranden i Coney Island, hänga på kafeer i Greenwich village och begrunda solnedgången över Manhattan, sittandes på en bänk i Brooklyn Park. Där är var jag vill vara just nu. Det är det jag vill.

Det är fredag. HÄR, skall tilläggas, för i Sverige är det nu lördag och det innebär att min semester officiellt är slut.
Inga mer kommentarer om det.

Denna fredag har startat som alla andra dagar att vi gett oss ut i vimlet direkt efter frukost och det vad många säkert skulle anse tidigt.

Som så många andra dagar i NYC startar alltid äventyret med att ge sig ner i tunnelbanan. Inte allra minst för oss som valt att på på Brooklyn denna resa, men ändå är mycket inne på Manhattan

Att handla vatten är en återkommande sysselsättning under dagen.

Bryant Park blir vårt första stopp för dagen.
Alla dessa parker är ett sånt skönt inslag i denna härliga, men ibland kaotiska stad.
Bryant Park som brukar kallas Manhattans torg, ligger intill New York Public Library och omgivet av ikoniska skyskrapor. Bryant Park besöks av mer än sex miljoner människor varje år och är ett av de mest trafikerade offentliga utrymmena i världen.

På 6e avenyn är det som alltid mycket folk, trångt och stressigt.
Men här har NHL sin butik som jag gärna vill gå in och titta i.

Alla är vi fotografer.

Eric och Anette poserar utanför Rockefeller Plaza.
Vi gav oss iväg och knackade på i Trump Tower sedan.
Mr President tog inte emot oss denna gång.

Sedan kom vi fram till Central Park.
Ett av dagens huvudmål.
Vi ville bara strosa omkring i vår egna takt, vila och koppla av.
Tänk att mitt i allt i denna mångmiljonstad med över 8 miljoner invånare så finns det en sån här oas. Oändlig stor dessutom med parker, skog, bergskullar och sjöar.

Efter att tillbringat några sköna timmar i Central park, tåg vi tunnelbanan ner till Ground Zer

Det blev ett känslosamt besök och trots att det gått så många år, känns det fortfarande så nära i tiden.
Alla minns vi nog vad vi gjorde, var vi var när vi fick det där hemska beskedet och fick se de där bilderna.
Att man faktiskt också varit i just den där byggnaden och det inte så jättelångt innan påverkar.

Dagen avslutades på bästa sätt med ett gäng helt utsökta lammkotletter på en mysig italiensk restaurang här på Brooklyn och gångavstånd från där vi bor.

Och så där rullar det på.